Förrådsstädning och babyminnen

 

Idag gick jag igenom kartonger som jag kärleksfullt och varsamt har bevarat till mina fem barn. Alla har varsin låda med första kläderna,bäddset ,leksaker och dop-presenter. Det är dags att dela ut lådorna nu,barnen har egna förråd att spara i.

Jag hittade flera av mina tidiga alster som jag sydde till barnen och många minnen tittade fram. Kan ju bara inte låta bli att blogga om en del av dom.

   Sent, nästan natt , står jag och stryker sömmarna på lapptäcket till mitt första barn. Översidan är klar,jag är nöjd och trött. Får inte sova länge utan vaknar med värkar. Ringer pappan som ligger i lumpen, vi möts på BB.

Kl 09,57 den 15/8 1985 föddes min första son!                                                                        Här ligger han och sover under lapptäcket   i den fina korgen med klädsel  och lakan som mormor har sytt. (Det var på den tiden när alla nyfödda skulle sova på mage!)

Den översta bilden är tagen idag. Täcket är lite fläckigt och någon söm har gått upp, men det är inte konstigt efter flera barn och så många år! Baksidan är av småblommig flanell. Mått 45x65 cm!

Pojken växte och behövde förstås ett större täcke till spjälsängen. En del av tygerna är samma som i lilla täcket.

Jag var med i en syjunta och vi ordnade en studiecirkel där vi sydde dockor. Dockan jag gjorde var tänkt att likna sonen med blont hår och blå ögon.Han fick dockan i ett-års present.

Huvtröjan med en applicerad val och byxan med randiga sidor som pojkdockan har är sydda till en lillebror, närmare bestämt nr.fyra i barnaskaran,född 1992.

Bara 13 månader efter  mitt första barn, föddes min lilla dotter och hon skulle såklart ha ett eget lapptäcke i spjälsängen.

Textilier för baby och barn har alltid intresserat mej. När jag gick på högstadiet hade jag konst som ämne. Vid ett tillfälle hade vi textilslöjd och vi fick prova på tygtryck.Vi fick bara göra något litet. Textilläraren var ganska sträng men på något vis lyckades jag  göra både ett örngott och lakan som passade till barnvagn. Minns att hon blev sur.

Lakanet och örngottet har jag bäddat med till alla mina fem barn när de var riktigt små. Tänk om hon hade vetat …….:)

Tänk vad bra tygtrycket har hållt. Fortfarande fina färger, det är ändå över 30 år sedan!