Ett år av hopp, glädje och stor sorg

Nu är det inte många dagar kvar på det här året. Det har varit ett år med både glädje och stor sorg.

 I september gick min mamma hastigt bort och idag skulle vi ha firat  hennes födelsedag. Det känns så tomt och konstigt att hon är borta. Hon älskade julen och tomtar och allt som hör till och pyntade alltid så fint.Det är tack vare henne som jag kan sy. Hon sydde ofta sina egna och mina kläder när jag var liten. Symaskinen stod alltid framme och tygaffärer besöktes med jämna mellanrum.

 Hennes demens-sjukdom gjorde att våra roller som mor och dotter bytte plats och det var mycket svåra år vi anhöriga fick gå igenom. Det är svårt att föreställa sig hur det är att se sin mammas personlighet sakta försvinna och att som barn behöva ta viktiga beslut som berör henne, det är inte rätt någonstans. Men trots allt så blev hennes sista tid ljus och hon var mycket glad och ville vara med på alla aktiviteter som ordnades på hemmet där hon bodde. Nu får hon ro och vila , lilla mamma <3 

Jag har haft det lite jobbigt att få ihop det under hösten med företaget och skolan men jag har klarat det ganska bra hittills. Tre kurser är avklarade med betyg som jag är nöjd med och jag har sytt ganska mycket. Sömnaden är som plåster på själen och med mina färgglada fina tyger kan man inte bli annat än glad. 

Det har  gått ett år sedan min älskade man genomgick en stamcellstransplantation, han är en kämpe och håller alltid modet och humöret uppe på både mig och sig själv. Jag hade aldrig klarat allt utan honom! <3

Han mår bra och jobbar för fullt men får fortfarande celler från sin donator från Storbritannien. Det finns naturligtvis fortfarande en oro men personalen på Huddinge sjukhus är fantastiska och jag vet att hans behandling är i trygga händer. 

Nu längtar vi tills det blir vår så att vi kan vara i vårt fina torp som vi köpte i somras. En dag i september så hämtade vi min mamma och hade en en jättefin dag tillsammans vid torpet. Sista gången jag träffade henne så mindes hon dagen vid torpet och var så tacksam att vi hade hämtat henne. Det känns skönt att tänka på när det gör som ondast.

Mamma Vivi-Anne och hunden Batman på promenad den 6 september 2013.

<3 Var rädda om varandra och ha en riktigt God Jul ! <3