Jag visste inte vad jag gjorde!

 

Här är den! Filten som jag och min mormor Lilian virkade tillsammans. Eller ,vi turades om kan man säga. Jag började när jag var 12,13 år och jag virkade nästan alla lappar. Jag använde alla garner jag kom över och därför storleken på lapparna lite oregelbundna vilket ger filten just den där härliga restgarnskänslan. Ibland räckte inte garnet till en hel lapp och då fick den bli flerfärgad. Just de lapparna ger filten ännu mer karaktär. Men det tänkte jag inte på då tror jag.

Jag ledsnade såklart, minns att jag till slut var kräkfärdig på den här hemska projektet, modet ändrades och allt skulle vara i pastellfärger inte galet färgglatt. Jag minns inte riktigt när men jag bestämde mig för att kasta bort allt, jag hade inget intresse att fortsätta, hade antagligen annat att göra än att sitta hemma och virka på en hopplöst ful filt ! Det kanske var då när jag skulle bli sångerska ;) Då sa min mormor ifrån! -Du får inte kasta bort allt det där arbetet.Jag tycker den är jättefin!, sa hon

Mormor tog hem den påbörjade filten och sydde ihop lapparna och virkade några fler lappar som fattades. När den var ihop sydd så virkade hon en kant runt.

När den var färdig ville hon förstås ge den tillbaka till mig, men aldrig att jag skulle ha den där färgbomben framme! Den här gången räddade min mamma filten. I många år låg den i en korgstol i mammas stuga och nu har jag den i vårt vardagsrum! Jag behöver väl inte säga att jag är glad att den finns kvar, hur glad jag är att ha ett så fint minne av min mormor och att det finns restgarner av plagg som jag minns. Det ljusgulmelerade garnet stickade min mamma en tröja av till mig och de vinröda och gammelrosa garnerna var över från en mönsterstickad mössa som jag stickat. Jag tror faktiskt att det här är min käraste ägodel här hemma och något mer som är roligt är att jag  nu syr lapptäcken som påminner om ett av mina första projekt!